Måndag

Mitt år 2012 har både varit det allra bästa, och det sämsta!
Jag fick en helt underbar son, som jag älskar över allt annat!
Så nu hoppas jag att jag får fortsätta nästa år och många år efter det, tillsammans med honom.

På onsdag åker vi tillbaka till Umeå, och på torsdag påbörjas den förberedande behandlingen inför transplantation vecka 2.
Nervöst minst sagt!


Än vet jag inte om jag kan säga "gott nytt".
Den som lever får se.

Det nya året firar jag i vår, om allt gått bra!

Lördag

Det är så jävla skönt att vara hemma, dagarna flyger förbi och snart måste vi tillbaka..

Nu är det stressigt! Jag ringer Socialnämnden, Socialförvaltningen, Socialstyrelsen och Familjerätten. Men alla har ju för faan semester till den 7e! Fattar dom inte att det är bråttom?!

Jag är så jävla förbannad på mig själv, att jag inte fixade det här för flera veckor sedan!
Nu kanske det är för sent. Fitta oxå!!

Jag har en stor klump i magen heela tiden, och det känns som om allt kommer att gå åt helvete!


Om det är nån som vet nåt om hur man får tag på adoptionspapper, eller har nåt annat bra nummer som jag kan nå Socialmämnden på?
Så skulle jag vara tacksam!


Jag vill inte lämna utan att veta att min pojke får vara kvar i sin familj!

Fredag, hemma!

Nu är vi hemma! Och jag sitter i soffan och har precis ätit en portion biff å potatis, som nog var det godaste jag ätit på 9 veckor!!
Kom hem igårkväll vid 21, och det va så skönt att sova i en riktig säng! Utan att få ont och måsta vända sig en gång i timmen!
En helt ny säng vare tillåme. Mamma har länge tängt att Erik ska få en ny, och nu när vi skulle komma hem och jag ska sova på Eriks rum, då slog hon på stort och köpte en ny. Precis hemlevererad ihopskruvad och renbäddad när jag kom!
Såå skönt jag sov iaf!

Nu är Kian med Momma och moffa och julhandlar, Emma är på stan, Erik skulle tanka tror jag och Calle sitter uppe och spelar.
Jag själv ligger nere i soffan med Kians mysiga filt lindad runt kroppen och tittar på film.

Det har aldrig varit så skönt att vara hemma!!

Måndag

Im not without scars, nor am i untoucht or unkissed.
I probobly have more scars then most, bouth on the inside and out.
But im still me.
Im still a human, a person, a woman, a mom, a doughter, a sister and maybe, sometime even someones wife. If i get to live and see the future.

I wanna have the option, the chans to live. To find someone to love, to grow old with.
Someone to live happy with.
Because Thats something everybody deserves!

Heck, im just a mom who wants to live life with her son.


I once saw a tvprograme about an afrikan girl with hiv, Thembe i think was her name.
She talked to her self everyday in the morror. Talked to the virus. She thought that it would hold it away, that it would spear her. And for à long time it did. For many years she stayed well, she even had à little girl.
But ofcours she died in the end.
And i wonder, is that whats going to hapen to me to?

I really hope not. But cancer is à lot like hiv.
It kills u.

Söndag

Nu är äntligen isoleringen bruten!

Jag måste fortfarande vara försiktig med viss mat och att vistas i stora folksamlingar, men nu måste jag inte längre hålla mig till avdelningen.

Så imorgon ska vi nog gå till Barn3 och kolla om vi kan väga och mäta Kian på hans 7 månaders dag!

Maten går bättre å bättre. I Torsdags åt jag 200 kalorier, ifredags och igår fick jag i mig 600.
Så, på fredag planerar vi för HEMGÅNG!! Som jag längtat!!!!
Efter 8 veckors isolering, infektioner, CVK byte, massa massa mediciner, smärtstillande och diverse undersökningar så är jag ganska less på att vara här!!

Det blir ju bara nån dag hemma, men som jag längtar!
Jag hade känt mig som världens sämsta mamma om Kian hade blivit tvungen att fira sin första jul på sjukhus..
Det blir väl kanske inte så mkt till jul ändå, jag vet inte hur mkt de där hemma har orkat/brytt sig i att förbereda. Men för min del så kan vi helt strunta i julen, bara jag får åka hem!


Annars då? Jo, jag mår ganska bra!

Onsdag

Nu har vi fått svar på benmärgsprovet som togs i fredags.
De hittade 170 000 celler den här gången, vilket är bättre än 20 000 men inte lika bra som 500 000.
Iaf så hittade de inga leukemiceller, och LPn var oxå helt ren!
Så nu låter det som att jag inte kommer behöva nån mer behandling, förutom den innan transplantationen. Vilket är jätteskönt!
Speciellt med tanke på att jag vart så sjuk och att min benmärg inte har återhämtat sig än.

Transplantations pappren är iaf skickade, så nu är bollen i rullning. Förutsatt att den utvalda donatorn i Tyskland fortfarande är frisk och villig att donera.
Det är iaf planerat till vecka 2, och det känns så jävla skönt att slippa vänta till februari och kanske ännu längre!

De hade kunnat gjort det nu under jul oxå, men donatorn ska ju oxå ha tid och lust att genomföra alla tester och så, och det kändes inte så troligt att hen vill göra de under jul.

Såklart är jag rädd och orolig över hur det ska gå, men försöker att inte tänka så mkt på de nu innan det är dax, och försöka koncentrera mig på att börja äta och röra på mig mer. I den mån jag orkar.
För det är viktigt att vara i bra form för att transplantationen ska gå så bra som möjligt!
Och såklart så hoppas jag på att benmärgen har börjat återhämta sig till dess!

Imorgon är det dax för CVK byte oxå, eftersom den har åkt ur kärlet så pass mkt och nu ligger uppe vid halsen.
Och för att den ska vara godkänd för cellgifter så ska den ligga i hjärtats förmak.
Ser inte direkt framemot det nu när värdena ligger i botten.. Är sjukt rädd för att åka på en infektion!
Och såklart så kommer de ju göra ont.
Men, det måste ju göras.

Har oxå börjat trappa ut ketoganet (smärtstillande) och har sjukt jobbig abstinens!
Men de här har jag gjort många gånger, och med mkt högre doser, så det ska nog inte vara nåt problem!


Kian har börjat få sin första tand oxå!
Ett litet risgryn är Påväg upp i underkäken, men han verkar inte speciellt påverkad av det. Vilket är skönt!
Han har oxå börjat ta sig framåt när han ligger på mage, och kan nästan stå på alla fyra.
Han ljudar/härmar "heej, jaa och nee". Hur gulligt som helst!!
Mammas lilla groda blir stor!

Mer än så orkar jag inte skriva på mobilen, med frusna fingrar och ett trött huvud.

Eller, jag vill oxå säga att jag inte vill ha några paket uppskickade i form av julklappar, inga julkort eller julhälsningar.
Jag vill helt enkelt inte bli påmind om julen över huvud taget!
Tack.

Söndag

Har sovit skitdåligt, trots sömntablett. Mår skitdåligt, mest psykiskt.

Nu gräver jag ner mig och kliver inte upp förns det här är över!
Eller ja, antingen de eller så blir jag påriktigt nergrävd.

Tänker iaf inte önska en enda människa "godjul"!