I söndags den 26e maj, på morsdag gick min älskade faster bort efter en tids sjukdom.
Vi trodde alla att hon iaf skulle få sommaren hemma, att hon skulle få vara hemma med nära&kära och må så bra som det bara var möjligt. Men så blev det tyvärr inte.
Fredagen innan var jag mamma och kian in och hälsade på hos henne medan vi väntade på mina provsvar.
Sista gången vi träffades, pratade och kramades. Om jag bara hade vetat!!
Det gör så ont att tänka på det, att jag aldrig mer ska få se dig, röra dig, prata med dig, fråga dig om alla möjliga olika saker som bara du kunde svara på!
Att du inte längre är med oss.
Jag är så fruktansvärt ledsen att jag inte han in, att jag inte var med och fick ta adjö..
Att några få minuter kan gå så fort, och spela så stor roll. Det är inte rättvist!!!
I julas, när jag va som sämst mins jag att vi pratade om just det här, att det kunde hända. Men inte kunde jag väl tro att det som vi båda oroade oss över och var så rädd för skulle ske. Inte nu!!
Vi kom överens om att inte tänka så långt framåt, inte planera nåt utan ta var dag som den kom, och leva för dagen.
Att försöka se saker, oavsett vad, från den ljusa sidan. Och det ska jag försöka fortsätta med, även fast det just nu är väldigt svårt!!
Vi visste ju alla hur det låg till, hur läget var. Men man kan ändå inte ge upp tanken om att det skulle/kunde ske ett mirakel!
Att vi skulle få ha dig kvar, du älskade!
Hos mig kommer du alltid finnas kvar, jag kommer aldrig låta dig bli glömd!
I mina minnen, lyckliga och sorgsna lever du kvar.
Du var så vacker, även på slutet.
Jag vet att du var där, du hade lämnat ditt skal, din kropp. Men du var fortfarande där tillsammans med oss, här, tillsammans med oss.
Jag kysste din kind och höll din hand, som fortfarande var varm. På nåt konstigt vis så kändes det som att du fortfarande var där. Kanske inte kroppsligt, men du var där.
Inte i den utmärglade, sjuka, förbrukade och oigenkännliga kropp som låg där, utan som den underbara, vackra, fantastiska, roliga, smarta själ som du va.
Det som var du.
Du finns nu bara kvar i våra minnen, men där kommer du föralltid att stanna!
Du är alltid med mig faster, jag älskar dig!!!!!!! ❤
Ensamheten, den gör ont!!
