Fredag

Den här veckans Umeå besök gick oxå som förväntat, förutom att jag nog har börjat få lite GVH.
Värdena håller sig bra. HB var 108, trombocyterna 72 och neutrofila 1,3.
Så det finns inget att klaga på, plus att det är mina egna trombocyter! Alltså den nya märgen som kommit igång att producera själv!
Förra torsdagen var dom nere på 32, i måndags 50 och nu igår var dom 72. Så det är ju super!
Trombocyterna brukar man få vänta länge på efter en transplantation säger Cecilia.
Och det känns jättebra!

Så trots lite GVH så lyckades jag tjata mig till lite påsklov nästa vecka! Så då behöver vi inte åka upp till Umeå, förutsatt att det inte blir nåt mer.
Riktigt lov blir det ju förstås inte. På tisdag är det prover och sövning med ny cyt i ryggen, sen prover på torsdag igen. Fast på hemmaplan!
Det gör stor skillnad!

Förra torsdagen (21) tog Kian sina första steg helt själv! Mammas duktiga kille!!
10 månader och går redan, helt sjukt!
Han är så underbar min son. Igår när vi kom hem så ville han ha pusskalas med sin mamma, vilket såklart var mkt uppskattat! (:


Glad påsk!

Tisdag

Jag hatar att tycka synd om mig själv och erkänner väl egentligen aldrig att jag mår dåligt, psykiskt.
Att man känner sig ensam och oälskad.
Så arg på all orättvisa och vill inte vara där jag är nu.
Vart hade jag varit om det här aldrig hänt mig? Om jag aldrig blivit sjuk, utan varit en helt vanlig 22 årig tjej?
Det är så mkt jag vill, så mkt som jag gått miste om och saknar.
Saker som jag kanske skulle haft nu om det inte vore för den här förbannade sjukdomen?!
Jag vet att det är meningslöst att tänka så och att jag ska vara lycklig över allt de jag faktiskt har, så varför kan jag inte vara det?
Varför kan jag inte få alla dessa tankar ur huvudet? Varför fungerar det inte längre att stoppa undan dom?
Är ryggsäcken full nu?

Avundsjuka, lämna mig ifred!

Fredag

We dont wish for the easy stuff, we wish for the big stuff. Things that are ambitious and out of reach.

Det finns så mkt som man ska göra, som man förväntas göra. Och så finns det de man inte ska göra.
Så mkt man vill göra men inte vågar, mkt man gör fast man vet att det är nåt man kommer få ångra efteråt.
Jag har viljan, viljan att göra saker, att inte göra saker. Men det är svårt. Svårt att säga det man vill säga, när man vill säga det. Men det är oxå svårt att inte säga saker som man vet att man inte borde säga.

Att hålla saker inom sig en längre tid är aldrig bra. Ändå gör man det.

Tisdag

Tänk vad tiden går, och hur mkt som kan hända på bara några månader.
Orättvisa, ilska, sorg, ensamhet och ångest är bara några av de känslor som finns samlade och sparade i ryggsäcken.

Men du mitt hjärta, du är kärlek!

Söndag

För 10 månader sen hade jag precis blivit mamma, och var lyckligast i världen!
Tack hjärtat för att du förgyller mitt liv! ❤

Lördag

Ikväll är en sån kväll som man bara vill sova bort. Eller inte bara ikväll, så känner jag nästan varje kväll.
Ensamhet, ilska, sorg, ovisshet, rädsla och total jävla ångest.
Det är känslor som biter sig fast och vägrar släppa taget. Känslor som inte går att skaka av sig eller ignorera.
Livet är bra nog jävla orättvist! Orättvist och ibland helt utan svar.

Alla behöver vi en kram ibland, oavsett vad vi säger och hur vi ser ut.
Alla behöver värme och kärlek.

Torsdag

Nu är vi hemma igen, jag i lägenheten för att Erik har feber, och pappa å Kian i Tandsbyn.
Benmärgen och ryggmärgsvätskan var ren och såg ut precis som för en månad sedan.
Skönt!
Så nu väntar vi bara på morgondagen då Cecilia ska ringa och berätta hur vi ska gå vidare.
Jag antar att jag säkert ska sluta med sandemunet, och sen vänta på "jag och donatorn" provet.
Så väntan är inte slut än, men nu är vi iaf hemma.

Onsdag

Jag tar tillbaka det förra inlägget. Nu är vi tillbaka i Umeå, inlagda.
Det blev inget blod i stan, det var inte bara HBt som var dåligt utan alla värden hade sjunkit så pass kraftigt från torsdag till måndag så Cecilia ville ha upp oss för ett nytt benmärgsprov, som ska göras imorgon kl 8. Preliminärt.

Det konstiga var att värdena hade stigit lite till idag, vilket såklart är bra oxå men lite konstigt. Så därför så görs det ett benmärgsprov ändå. +att det görs en LP och så ger dom en extra dos med cellgifter för säkerhetskull.

Sen utifrån vad proverna visar så får vi se om jag ska sluta med sandemunet och/eller fylla på med donator celler, eller få cytostatika.
Men det beror helt på hur benmärgen ser ut. Om den fortfarande är fri från celler, eller om de hittar spår från leukemiska celler eller blossande leukemi..
Vi får se helt enkelt. Vi får se.


Hämtade den nya vagnen idag oxå, som jag redan älskar!
Tack Ida! (:

Tisdag

Vi är fortfarande hemma. Fortfarande prover i stan på måndagar och prover+läkarbesök på torsdag i Umeå.
Med undantag för den här veckan då jag behöver höja blodvärdet lite, så imorgon när blodet anländer från Umeå ska jag in på sjukan och fylla på.
Eftersom de inte har tillgång till strålade blodprodukter i stan så måste dom skickas från Umeå, därför tar det lite extra tid.

Det svåra nu är att jag vill så mkt men orkar typ ingenting.
Jag vill vara hemma hos mig, i min lägenhet.
Men jag vill oxå vara med Kian, men jag klarar inte av att ta hand om honom själv så jag kan inte ha honom i lägenheten.
Svårt när man inte får byta blöja och inte klarar av att bära.

Att vara ensamstående, inte så roligt just nu.

Fredag

Keep holding on, ur not alone.
U know i wont give in, and im here for u.
Keep holding on, cus u know we Will make it through!
Just stay strong, we are all here for u.
All thats meant to be Will work out perfectly! So keep holding on!!
Theres nothing u could say, nothing u could do. Just hold on!! ❤