Torsdag

Sitter på vardagsrummsgolvet i tandsbyn och går igenom lite gamla sms, blandannat från faster. 

Hittade ett från den 22a januari, och kan fortfarande komma ihåg när jag läste det.

Då orkade jag inte svara och idag kan jag inte svara. 

Även fast det gör sjukt ont att läsa och minnas, så känns det ändå bra på nåt vis.

Hej min fina! Jag hör att du kämpar, varför kom våra liv att handla om att överleva och inte om att leva. Jag gör något som hjälper mig igenom lite lättare, jag har ett mantra jag upprepar i huvudet. Det handlar om sedan när jag är frisk. Typ du skulle kunna se dig o Kian när du följer honom till hans första skoldag. Du har klänning o långt hår, han håller dig hårt i handen och är spänd på det som väntar. Det glittrar i hans mörkbrunaögon och den fina ryggsäcken han valt själv hänger på ryggen. Vi måste se framåt för att orka. Puss o kram o all kärlek o styrka till dig/ Liselotte

Du fattas oss! ❤