Tisdag

Nu sitter vi äntligen i bilen påväg hem från Umeå, och sexmånaderskontrollen är klar. Så nu är det bara att vänta på provsvaren.

Har varken haft lust eller ork att skriva. De senaste veckorna har varit jobbiga.

Begravningen av min faster var fin, men så otroligt jobbigt! Att man nu måste fortsätta leva. Att vardagen måste fundera är ju extra viktigt nu när jag har Kian oxå. Men det har oxå hjälpt mig, han hjälper mig att hålla humöret uppe.

Vissa dagar går det bra och andra vill jag bara ligga i sängen och aldrig mer kliva upp. Men jag tror det är normalt efter en förlust. 

Vi var ner på Barn3 och hälsade på C oxå. I måndags fick de reda på att lilla I inte kommer klara sig.. 

Metastaserna är för många och tumören i hans mage är för stor.

Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att förlora sitt barn. Det bästa man har!! 

Det är så jävla orättvist!!!

Giveforward.com !!