Efter fem år räknas det som väldigt osannoligt att få ännu ett återfall, därav sista återbesöket i Umeå. Dock så kommer jag få fortsätta med provtagning och läkarbesök några år framöver, fast hemma i Östersund. Känns skönt! Som Cecilia sa (min läkare), att nu är jag för frisk för dem. För frisk för att höra till Hematologen. Skönt!
11 år sedan jag först insjuknade, 5 år sedan mitt recidiv och 1 år sedan det intrakraniellta trycket (som de trodde var ännu ett recidiv).
Jag hade aldrig någonsin kunnat föreställa mig att jag skulle vara där jag är nu.
För ett år sedan visste jag inte ens om jag skulle överleva. Om jag skulle hinna fylla 22, bli kär, flytta hemifrån, och kanske det allra viktigaste, att bli mamma.
Idag älskar jag mitt liv och är så otroligt tacksam över att vara där jag är idag. Att vara vid liv, och för tillfället (förhoppningsvis föralltid) vara helt frisk!
Idag lever jag för mig, för min familj, mina vänner och för min underbara son. Kian ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar