60

Funderingar inför förlossningen.

Nu är det mycket tankar som snurrar kring förlossningen. Det närmar sig med stormsteg och det är mkt som ska göras och bestämmas innan det är dax. 

Jag har inte vid något tillfälle under graviditeten varit det minsta rädd eller orolig för förlossningen, snarare sett fram emot den med nyfikenhet och glädje.
Det enda som jag känt en viss oro kring är eventuella förlossningsskador, vilket egentligen är helt meningslöst att grubbla över eftersom man aldrig kan veta iförväg vad som kommer hända. Men ändå så finns det där, utan att jag kan göra det minsta för att bli kvitt det.

Igångsättning då? Jo man har ju hört att det kan leda till en utdragen och smärtsam förlossning (dock så kommer det ju göra ont oavsett) men varför dra ut på lidandet i onödan? Just det att smärtbilden blir intensivare och riskerna för instrumental förlossning och akut snitt ökar gör ju inte det hela mer attraktivt.. Vet inte om jag kan säga att jag är orolig eller rädd för de eventuella riskerna, men jag känner mig definitivt inte bekväm med tanken.
Det förstör ju på nåt sätt den spontana känslan över det hela.
Drömscenariot är ju att allt går så naturligt som möjligt, att man tar väskan (som står färdigpackad i hallen) och beger sin in till förlossningen, och efter x antal timmar så får man sin belöning. Sin lilla skatt som man gått och väntat på i alla dessa veckor.
För det är ju det som är målet. Bebisen.
Egentligen oavsett hur förlossningen ser ut så är det ju bebisen som är det slutgiltiga målet. Slutet på en resa och början på en annan. Det är jag fullt medveten om. Men varför är det då så svårt att släppa allt annat?
Det är svårt att kontrollera sina känslor, men ännu svårare att kontrollera sina tankar.

Ett förlossningsbrev ska iaf skrivas. Vilken smärtlindring, lavemang, rädslor, vem tar emot, klipper navelsträngen med mera.
Det tror jag kan vara bra. Sen att det kanske inte blir som man trott eller önskat är ju en annan sak. Men det ska jag iaf ha med mig.

EX

Mitt namn:


Min partners namn:


Övriga medverkande:


Här önskar vi att vårt barn ska födas:
(Kliniken/födselplatsen)


Jag är beräknad att föda: (åååå-mm-dd)


Inledande text
Här kan du välja en färdig text att inleda din födselplan med. Du kan också välja att skriva en egen text, eller att skriva ut födselplanen utan inledningstext.



Så här vill jag förbereda mig för barnets födsel:
Yoga för gravida.
Avslappning och andning.
Akupunktur/akupressur för gravida.
Gympa för gravida.
Qi gong för gravida.
Vattengympa för gravida.
Kvällskurser för blivande föräldrapar med inslag av praktiska övningar och mental peppning, typ avslappning/andning, simulation i olika ställningar, visualisering, massage mm.
Kurser/litteratur för den som ska hjälpa till under förlossningen.
Aromaterapi.
Annat, nämligen:


Jag skulle vilja att följande personer är med mig i förlossningsrummet:
Min partner.
Min vän/mina vänner.
Mitt/mina syskon.
Någon annan i min släkt.
En doula.
Äldre syskon till barnet.
Om det är möjligt att undvika, vill jag helst inte att några läkarstuderande eller andra elever är i förlossningsrummet.


Detta skulle jag vilja ha med mig in i förlossningsrummet: Mina egna, nytvättade kläder Kassettbandspelare/cd-spelare. Egna lakan och kudde. Levande ljus
Annat, nämligen:


Vid ankomst till förlossningsavdelningen önskar jag att: Barnmorskan frågar mig om jag har lust att föda barn idag! Barnmorskan frågar om det finns något som jag oror mig för eller som jag är rädd för. Barnmorskan helst använder tratt i stället för ultraljud för att avlyssna barnets puls. Om ultraljud rekommenderas av medicinska skäl vill jag helst sitta i framåtlutande ställning för att säkerställa en bra syretillförsel till barnet under förlossningsarbetet. Jag inte ges lavemang utan att bli tillfrågad. Jag får lavemang.


Om vattnet går önskar jag att: Inga rutinmässiga inre undersökningar görs, med tanke på den ökade infektionsrisken. Förlossningen tillåts komma igång av sig själv, om jag och barnet mår bra. Om inte förlossningen har kommit igång efter 24 timmar och vi fortfarande mår bra vill jag hellre vänta lite till.


Under öppningsskedet önskar jag att: Personalen knackar på dörren och avvaktar att vi öppnar. Barnmorskan helst lyssnar på barnet med tratt. Så få inre undersökningar som möjligt görs. Helst bli undersökt i en ställning som känns bra för mig, i den mån det är möjligt. Få lugn och ro för att kunna fokusera och koncentrera mig på att samarbeta med mitt barn och min kropp. Personalen undviker att presentera sig under sammandragningarna/värkarna. Jag får äta lättsmält mat och dricka för att få kraft. Jag uppmuntras till att vara rörlig och pröva olika ställningar. Om barnet ligger i "vidöppet läge" vill jag påminnas om att använda starkt framåtlutande ställningar som bättre hjälper barnet att rotera till "framstupa kronbjudning", vilket underlättar förlossningsarbetet och barnets väg ut. Jag får pröva gåstol, gymnastikboll, sackosäck och andra hjälpredskap. Jag/vi gör allt för att kunna samarbeta med personalen men ändå får föda på mina villkor.


Jag önskar att barnmorskan ska: Se mig och min partner som en resurs. Peppa mig och min partner till att utforska mina egna krafter. Påminna mig om att dricka ofta och att kissa ofta. Komma med förslag och idéer som kan underlätta. Fråga mig om jag är orolig ifall jag ser ängslig ut eller verkar känna panik.


Smärtan under öppningsskedet tänkte jag försöka hantera med hjälp av följande metoder:
Att duscha eller bada i lagom varmt vatten. Att arbeta med höftrullningar och/eller "magdans". Massage och/eller efflurage. Akupunktur. Sterila kvaddlar/papplar. Lustgas. Petidin/morfin. Suffentaepidural ("stå-upp-epidural"). Paracervikalblockad. Varma/kalla omslag (typ "hotpacks"). Jag vill helst att barnmorskan avstår från att rekommendera medicinsk smärtlindring. Om jag känner att det behövs vill jag själv fråga. Jag önskar att personalen är positiva till mitt val att hitta mina egna krafter. Jag vill gärna bli påmind om att tänka på avslappning och andning. Jag vill gärna få stöd att andas ut genom sammandragningarna / värkarna. Jag vill gärna påminnas om att "ljuda" och ge uttryck för vad jag känner. Jag vill försöka leva ut smärtan och befria kroppen.


Om barnmorskan anser att man ska försöka få igång utdrivningen vill jag gärna pröva: Höftrullningar. Att bli lämnad ensam med min partner för att i avskiljd miljö försöka stimulera värkarbetet med intima smekningar. Att få lämna förlossningsrummet och byta miljö, kanske gå och ta en dusch. Akupunktur för att stimulera utdrivningen. Stimulerande dropp som sista åtgärd.


Under utdrivningsskedet, förutsatt att jag och barnet mår bra, är mina önskemål följande: Om jag är helt öppen och barnet har roterat, men jag ännu inte har inte fått några krystreflexer, vill jag gärna invänta att de kommer av sig själva. Om sammandragningarna/värkarna stannar av, men förlossningsarbetet har varit utan anmärkningar, vill jag gärna vila och ta igen mig i väntan på att utdrivningen kommer igång. I möjligaste mån önskar jag undvika klipp, bristningar, manuell töjning av slidan, tryck på livmodern och sugklocka. Att inte i onödan läggas i gyn- och ryggställning. Att jag får pröva mig fram till den ställning som känns bra för mig och ger mig de bästa förutsättningarna för att styra ut mitt barn. Att födandet ska få ta den tid som kan behövas, hellre än att förloppet forceras. Att barnmorskan ska uppmuntra mig att ta det lugnt, om det inte är någon brådska. Att barnmorskan föreslår mig att känna med min hand där barnet är på väg ut. Om det finns en spegel till hands vill jag gärna föreslås att titta. Att barnmorskan ska ge mig möjlighet till att förklara vad jag känner om jag verkar desperat, till exempel fråga mig om jag är rädd. Att min partner erbjuds möjlighet att ta emot barnet med barnmorskans hjälp. Att min partner klipper av navelsträngen. Att vi själva får upptäcka barnets kön.


Smärtan under utdrivningsskedet tänkte jag försöka hantera med hjälp av följande metoder: Med hjälp av barnmorskan vill jag pröva olika ställningar för att hitta den lindrigaste. Jag vill gärna bli påmind om att inte forcera. Kalla/varma omslag till mellangården. Smärtlindringssalva på mellangården. Infiltration (lokalbedövning kring mellangården). Pudendusblockad.


Om barnmorskan tycker att barnet verkar ansträngt vill jag: Stå på alla fyra som förebyggande åtgärd för att möjliggöra ökad blodtillförsel till livmodern och därmed bättre syretillförsel till barnet. Pröva hukställning istället för sugklocka. Om man inser att sugklocka behövs akut vill jag, under tiden som den hämtas och förbereds, bli hjälpt att komma upp i hukställning för att utnyttja bäckenets då ökade storlek och stärka min egna krystningsförmåga.


För att undvika bristningar och/eller klipp önskar jag: I lugn och ro få hitta ställningar där mellangården avlastas, exempelvis stå på alla fyra, ligga i sidoläge, stå framåtlutad, stå rakt, stå knäande. Bli påmind om att inte ta i för kung och fosterland. Få massage på mellangården med varm olja eller få varma kompresser mot mellangården. Om vävnaderna ser mycket ansträngda ut vill jag avlasta mellangården genom att stå på alla fyra (gärna med sänkta axlar och huvudet ner mot underlaget). Därmed minskas trycket mot mellangården och barnets födelse saktas ner. Om det är nödvändigt med klipp vill jag helst att det görs under en sammandragning.


Under efterbördsskedet önskar jag att: Syntocinol inte används rutinmässigt. Jag får gå upp och röra på mig om inte moderkakan lossnar spontant.


Efter förlossningen vill jag/vi helst: Få åka hem efter cirka sex timmar. Få uppföljandevård i hemmet de närmaste dagarna. Ligga kvar på BB i ett till tre dygn. Ha barnet med oss överallt. Slippa få besök på BB. Bli tillfrågade om vi vill ta emot besök eller inte. Avstå från stygn om bristningen är liten. Få lokalbedövning eller pudendusblockad om man behöver sy.


Om förlossningen blir igångsatt: Om man vill sätta igång förlossningen av medicinska skäl (dock inte akuta skäl) vill jag äta och sova först. Vi vill gärna få pröva samlag hemma först (eftersom livmodermunnen "duschas" vid mannens utlösning med det prostaglandinhormon som finns i sädesvätskan. Samlag kan dessutom aktivera livmodern, om den är mogen. Detta, samt intima smekningar, kan bidra till ökad utsöndring av kroppens eget oxytocin och därmed kanske en naturlig igångsättning). Jag önskar få pröva akupunktur för att få igång förlossningen. Jag önskar bli igångsatt med dropp som sista åtgärd. Under förlossningen önskar jag få vara upprätt och rörlig under öppningsskedet, om det känns rätt för mig. Under utdrivningsskedet, där droppet kan forcera krystvärkarna, önskar jag bli påmind om att stå på alla fyra eller ligga på sidan för att lugna styrkan i sammandragningen, både för barnets skull och slidans vävnader.


Om det blir ett planerat kejsarsnitt vill jag: Helst vara vaken. Helst bli sövd. Ha med mig min partner/vän/släkting/doula. Ha kassettbandspelare/cd-spelare tillgänglig. Bli tillfrågad om vi vill titta under operationen. Slippa bli tillfrågad om vi vill titta. Inte i onödan vara separerad från barnet efter operationen. Om barnet behöver vård efter operationen vill jag att min partner finns med.


Om det blir ett akut kejsarsnitt vill jag: Helst att min partner är med fast jag blir sövd, eller i annat fall att min partner får vara med barnet direkt efter det är fött. Att barnet läggs upp på mitt bröst, om barnets tillstånd tillåter. Att någon drar min hand över barnets kropp/rygg så att barnets doft finns hos mig vid uppvaknandet. Att någon tar ett fotografi på barnet, i fall det dröjer innan jag får träffa mitt barn. Att min partner kan vara med mig vid uppvaknandet. Att min partner är med om barnet skulle behöva komma till barnmedicinavdelningen.


Efter kejsarsnittet önskar jag att: Vi får fira med den sedvanliga fikabrickan som andra familjer får i samband med barnets födelse, när vi så småningom kommer till BB och barnet är med oss. Vi får hälsa barnet välkommet i ett varmt rum med dämpat belysning. Vi får ta av barnet alla kläder för att ge det en hud-mot-hudkontakt, om vi inte hann uppleva detta när barnet föddes. Familjen blir lämnad ensam för att få återskapa mötet i födelseögonblicket.

OBS - detta är ett kopierat exempel, alltså ingenting jag skrivit själv.
Jag skulle tro att om det är för mkt text så har de nog inte tid att läsa allt, och väldigt svårt att komma ihåg allt!

3-5 punkter där man tar upp det allra viktigaste är nog lagomt? Vad man har för önskemål och eventuella rädslor.
Så tänker nog iaf jag göra.