Min upplevelse

Onsdag 16/5 kl 03.00 Vaknade jag med ont i ryggen. Jag går upp, tar alvedon och går på toa. Och till min stora förvåning/förtjusning får jag fulla pappret med rosa slem. Underbart och äckligt på samma gång, men jag är nog för trött för att riktigt tro att nåt är pågång så jag går och lägger mig och försöker somna om.

05.Nånting ger jag upp att försöka somna om, så jag lägger mig i badet istället. Det hjälper först en liten stund och jag kan äntligen slappna av. Nästan så att jag funderade på att sova en stund i badkaret, men rätt som det var så kom det tillbaka igen. Fortfarande bara i ryggen. Så jag kliver upp och lägger mig i sängen och försöker vila, vilket inte år så bra.

Jag tjurligger ända till 7 innan jag försöker mig på badkaret igen. Men det hjälper inte nu heller, och nu gör det inte bara ont i ryggen utan i magen oxå. Jag kan nog jämföra det med mensvärk from hell!

09.11 Messar jag Emma "Nu kan det vara bebis på g, har haft värkar sen 3 inatt". Så hon gör sig iordning och kommer bort och gör mig sällskap. Jag har ringt mamma på jobbet oxå, så hon pratar med chefen, åker hem och hämtar sin väska och kommer hem till mig.

11.Nånting börjar jag klocka värkarna och det är (oftast) 3-5 minuter mellan varje, och de håller i sig i ca 1 minut. Mamma tycker att vi ska åka in, men jag vill vänta. Känner fortfarande att jag har kontroll på smärtan och kan vara hemma. Tar 2 alvedon och lägger mig i soffan. men hinner bara ligga ett tag innan mamma tycker att vi kan åka in på förlossningen på en koll. Så vi kan få veta om det hänt nåt, så jag duschar och gör mig iordning.

11.20 Är vi på väg in.

12.25 Konstateras att jag är öppen 2cm, tappen är mjuk, förkortad och framåtböjd, och grodans huvud ligger långt ner. YES! Jag blir superglad att det äntligen är på gång och bestämmer mig för att åka hem och vila igen. Än så länge har jag inte jätteont.

15.30 Har jag vilat länge nog (enligt mig själv) och har ondare så vi bestämmer oss för att åka in på en koll igen. Men i väntan på barnmorskan så bestämmer vi oss för att vi nog blir kvar.

17.44 Är jag öppen 3cm, men jag hade räknat med 4-5 åtminstone. För nu gör det ont! Jag testar akupunktur, men tycker inte att det funkar. Får veta att man måste vara öppen åtminstone 4 innan man kan få ryggbedövning. Jag hade inte tänkt ta det, men efter att ha andats in den där jäkla lustgasen i flera timmar utan märkbar hjälp så bestämmer jag mig för att så fort jag når 4cm så får dom ringa hit narkosen för en spruta i ryggen!

20.14 Ont som fan och snart öppen 4cm. Nu är det kämpigt!

22.50 Är jag äntligen öppen 4cm och får EDA. UNDERBART! Ångrar verkligen inte att jag beslutade mig för att ta det, trots att jag svimmade när han stack mig! (;

23.01 Har ryggmärgsbedövningen riktigt bra effekt, så jag bestämmer mig för att försöka sova en stund.

00.15 Har jag sovit i nästan 2 timmar, och det var nog bra att jag kunde slappna av och sova lite, för nu är jag öppen 5cm. Men nu tycker barnmorskan att jag nog är lite för avslappnad så hon kopplar på ett värkstimulerande dropp, och då var det slut på vila. Nu kom värkarna tillbaka med dubbel kraft! Fast konstigt nog så gjorde det bara ont på höger sida, och mitt vänstra ben hade helt domnat bort. Jag kunde inte ens vifta på tårna. Så då fick narkosen komma och igen, och tydligen så hade bedövningen hamnat lite snett och bedövat såpass bra att känseln i benet försvunnit. Så nu skruvades styrkan ner ett snäpp. Vilket inte var så roligt då jag började få riktigt riktigt ont igen.

01.35 Är jag öppen 8cm, och nu går det fort! Värkdroppet stängs av och jag får förlita mig helt på lustgasen, som förövrigt inte funkade.. Jag tyckte att det var svårt att tajma in lustgasen med värkarna då gasen har en liten fördröjnings effekt.

02.40 Är jag öppen 10 cm, och vilken lättnad! Eller iaf tills jag får veta att eftersom jag öppnat mig såfort så har inte grodans huvud hunnit med. Så nu måste jag vänta på att hans huvud ska komma i rätt läge innan jag kan krysta. Ska det aldrig sluta göra ont?!

03.20 Undersöks jag igen, och nu är det inte länge kvar! Huvudet ligger i födelsekanalen och barnmorskan har satt en elektrod på bebis huvud för att lättare hålla koll på hans puls.

04.15 Får jag första krystvärken, och nu inser jag att det jag hittils trott har varit riktigt onda värkar, inte är nånting jämfört med krystvärkarna. AJ!
Fram till nu har jag ju ändå haft någon slagt paus mellan varje värk, men nu gör det ont konstant! Det är ju paus mellan dom oxå, men det känns inte. Jag tyckte faktiskt att det gjorde ondare mellan värkarna för då fick jag inte trycka på. När man krystade så kunde man ändå kontrollera smärtan.
En sån overklig känsla. Att känna grodanshuvud påväg ner/ut. Det gjorde ont, men det var nog mer konstigt än ont. Och att sträcka ner handen och känna på hans huvud, det hoppas jag att jag aldrig glömmer!

04.55 Är han här, min Kian. Det vackraste jag sett!
2920g 46cm lång och huvud 34cm. Skrikande kommer han upp på mitt bröst, och det första han gör är att bajsa (;
Nublivna momma klipper navelsträngen, som var jättekort och satt på fel sida enligt BM Carina. Moderkakan såg oxå konstig ut. Den var tvådelad, som om det skulle varit tvillingar. Hon hade tydligen aldrig sett nåt liknande. Jag sprack ingenting, men fick 2 små bristningar, och en blödde lite så fick sy ett stygn. Egentligen inte behövligt, men hon gjorde det ändå.

Jag har aldrig varit lyckligare.