tisdag 24 april 2012

31

Imorgon är det dax för ännu ett UL, det sista planerade. Än så länge. Tror heller inte att det blir något mer planerat då det bara är ca 4 veckor till BF.
Tror bestämt att det blir mitt sjätte ul? Har haft 4 inplanerade och 2 gjordes efter CTG kurva på förlossningen.

Aja, ser iaf fram emot morgondagen, trots min sjukt jobbiga förkylning!


Inatt vaknade jag med två timmars mellanrum hela natten. Tät i halsen och kunde knappt andas. Så kom jag på att jag hade kvar min astmagrej (nhalator eller vad det heter?) som jag fick under behandling. Kommer inte riktigt ihåg varför jag fick den, men har för mig att det va i samband med nån lunginflamation?
Iaf så hjälpte den så pass att jag kunde somna om, dock funkade den inte å jag kunde sova hela natten. Men de kanske är för att den är gammal. Ingen aning faktiskt.


Dock så måste vi skjuta på det andra inplanerade mötet imorgon, då jag behöver min röst. Men nu får jag ju en vecka till att förbereda mig! (;

Fick ett samtal från Helene på dagvården imorse, som frågade om jag var intresserad av att ställa upp och prata med 4-5 tjejer som nyss förlorat sin vän och kusin? De hade hört av sig till Helene och ville ha tag på någon att prata med som gått var/varit sjuk. De vill tydligen starta någon form av insamling för att hedra sin vän. Fantastiskt tycker jag!
Och såklart så ställer jag upp. Dock så vet jag inte riktigt vad det vill ha mig till. Att prata med och ställa frågor till kanske?
Hon skulle iaf ge dem mitt nummer, så får de höra av sig när det passar.
Spännande!
Det är ju precis sånt här som jag har funderat på att involvera mig i. Att ge stöd åt sjuka och anhöriga. Något som kanske skulle ha hjälpt mig när jag hade det som jobbigast?
Jag har aldrig varit intresserad av att prata med spykologer eller kuratorer, men kanske att om det hade funnits möjlighet att prata med någon som gick/eller hade gått igenom samma sak, så kanske jag hade känt mig mer motiverad att prata och få svar på allt jag undrade över.
Det finns ju så mkt man inte kan svara på om man inte varit där själv. Så mkt man inte har en aning om som läkare eller kurator. Visst, läkarna har svar på det medicinska. Men ibland så räcker inte det.

Hursom, så hoppas jag att de ringer. Kanske att jag kan vara till någon slags hjälp eller tröst?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar