365 dagar av ångest

Idag för ett år sedan hade jag precis fått reda på att min leukemi var tillbaka för tredje gången, och att om jag inte påbörjade behandling omgående så skulle jag vara död innom tre månader.

Det slog ganska hårt kan jag tala om!

Som ett knytnävslag i magen, så att man varken kan andas eller prata.

Kort, en av de absolut värsta dagarna i mitt liv! 

Det känns så otroligt konstigt att idag sitta hemma i min lägenhet, och må bra.

Att jag för bara ett år sedan satt i Umeå, på Hematologen, i en sjukhussäng, med världens dödsångest! 

Det är fullkomligt omöjligt att föreställa sig den rädsla man känner när man som mamma till en 5 månader liten son, och blott 22 år gammal får höra att man kanske aldrig får se sin son växa upp.

Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, det var om möjligt tusen gånger värre än alla de andra gångerna jag fått cancerbesked.

Men här sitter jag idag, vid liv och det är jag så jävla glad över!!!

Lilla K ligger inne i sovrummet, och inatt ska jag hålla om honom extra hårt, och hoppas att 2014 blir mitt år!